det är nu man märker vilka som är falska och vilka som är äkta vänner. vilka man kan lita på och vilka som bara leker med en. vilka man kan snacka med och som bryr sig och vilka man inte kan öppna sig för utan att dom berättar det för resten av världen. vilka man kan umgås med utan att dom utnyttjar en.
det är så svårt att veta vilka som är ens riktiga vänner, men när man väl märker vilka dom är så blir allt så självklart.
men man känner sig så dum; hur har man någonsin kunnat lita på en lögnare? varför har man inte märkt att den bara utnyttjat dig?
det är fan sjuk. allt är sjukt just nu. när man "växer upp" blir allting sämre. det heter ju som sagt "växa upp", varför gör inte alla det då?
men nu vet iallafall jag, men jag kan och inte kan lita på, och vilka jag borde och inte borde umgås med, vem jag kan och inte kan berätta saker för. nu vet jag det, det känns så himla bra, men på samma sätt så himla hemskt. att man förlorat någon man trodde man kunde lita på.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0